En dag i min ungdom när jag satt på universitetbiblioteket i Göteborg och kände mig grundligt trött på mina
kompendier i litteraturhistoria, beställde jag in en amerikansk tidskrift, Evergreen Review, för att få lite omväxling.
Det var ett specialnummer med titeln What is 'Pataphysics?.
Jag hade redan ett visst hum om patafysiken men tänkte att det inte kunde skada att informera sig ytterligare.
Och jag läste om det Patafysiska Kollegiet i Paris som hade till uppgift att främja patafysiken,
de imaginära lösningarnas vetenskap, i denna världen och alla andra världar. Eugène Ionesco och Boris Vian var medlemmar,
upptäckte jag. René Clair och Raymond Queneau, Marcel Duchamp och Man Ray, Max Ernst, Jacques Prévert, Jean Ferry...
Upphovsmannen till denna vetenskap var fransmannen Alfred Jarry (1873-1907), nu mest känd för sin pjäs "Kung Ubu".
Han förklarade patafysiken framför allt skulle vara vetenskapen om det partikulära, oaktat den allmänna uppfattningen
att all vetenskap handlar om det generella. "Den skall studera lagarna som styr undantagen", framhöll han.
(Underförstått är att det inte finns annat än undantag här i världen; regeln betraktas av patafysikerna
som ett undantag från undantagen, och universum som ett undantag från sig självt.)
Patafysisk Antologi kom ut 1973 på Bo Cavefors Bokförlag.
Segla i ett såll, en utvidgad upplaga av antologin, kom ut 1987 på AWE/Gebers.
Förutom redan nämnda namn rymmer innehållsförteckningen Leonardo da Vinci, Rabelais, Cyrano de Bergerac,
Lewis Carroll, Marcel Schwob, Raymond Roussel, Arthur Craven, René Daumel, Jorge Luis Borges,
Julien Torma, Michel Leiris, Oktav Vodka, med flera.